Berlin är New York på tyska

Efter att ha flängt runt ett tag är man åter i Berlin. Ett soligt och somrigt Berlin och det är långfredag eller Karfreitag som det heter på tyska. Allt är förstås stängt men fy bubblan vad skönt det är att sitta i solen och njuta av en kall dryck en sån här dag. Päronen är på sitt första officiella besök och de ser en stad som de har svårt att skapa sig en bild av. Samma sak gäller även mig som varit här i några veckor nu. Jag har svårt att bilda mig en uppfattning om denna stad, den har lite av alla delar.

Det finns slumkvarter, snobbkvarter, konstnärer, bankmän, små hembagerier, stora kedjor, hemsk mat, fantastiska restauranger och öl & droger. Jag träffade en man som bott i New York halva åttiotalet och hela nittiotalet och han menade att Berlin är som New York var tidigare. Han betonade även ganska hårt att New York är världens coolaste stad...efter Berlin.

Nu ska det bli utflykt och kanske hinner man med att måla lite ägg.

Träffa människor och få hjulen att snurra

Har varit på vift i många dagar. Var förra veckan en sväng till Lüneburg och sedan i Hamburg. Jag lagade återigen köttbullar till sex tyska tanter i övre meddelåldern. Det blev succé. Återvände för en natt i Berlin och hoppade sedan på flyget till Stockholm. Business & nöje. Repade med vännerna i Tillsammans och det var kanoners(hemskt uttryck), träffade lite vänner på Pet Sounds (för övrigt en av världens bästa plattor) och va på uppesittarkväll hos Mitten. Idag bär det av mot Linköping och Alvesta på kundemöten. Avslutar resan gör jag i Växjö på Whiskeymässan. Kommer bli kanon. Alkoholmätaren är med så bilköringen blir lagalig på vägen hem till Stockholm på lördag. Det vankas möjligheter för mig att öppna ett nytt kontor i Berlin där jag blir Geschäftsführer. Nästa vecka blir det Berlin igen.

Tveklöst halvvaken skapande

Kanon. Då åkte man själv på magsjukan som tagit med från indien. Envisa bakterier det där som knockar person efter person non merci, utan nån. Det slog omkull fötterna på mig och jag låg mestadels i fosterställning i fyra dagar innan det släppte.

Jag hade mentalt förberett mig på att bli sjuk. Jag resonerade att, om jag blir sjuk ska jag passa på att läsa lite vettig litteratur och se till att i alla fall lära mig något under tiden jag är oförmögen att göra något annat. Den planen krossades tyvärr eftersom jag inte kunde hålla ögonen öppna eller direkt koncentrera mig.

Däremot kunde inte tankarna inte stoppas och jag låg och kom på en massa bra idéer. Mestadels arbetsreltaterade saker men till min stora besvikelse lyckades jag glömma c:a 80% eftersom jag alltid halvsov när jag kom på dessa. Jag övervägde dock om jag skulle skriva ner det eller inte men resonerade att "en sån här bra idé glömmer man inte". Nä, eller hur?

Det är fascinerande att det ofta är i det tillståndet, halvsovande, som man kommer på de bästa idéerna. Gäller bara att ha pennan med sig. Jag har alltid minst två pennor vid sängen + anteckningsblock och dagbok. Jag brukar krafsa ner mina halvvakna idéer och studerar dessa senare och lägger ned mesta tiden till att tyda vad det är jag har skrivit och vad jag egentligen menar. Som vanligt kan jag relatera till någon TV-serie när jag analyserar mitt beteende och denna gång ramlade lotten på Seinfeld. Finns något avsnitt när han kommer på det bästa skämtet någonsin mitt i natten, han vaknar upp skriver ner skämtet på en servett, och resten av avsnittet försöker han tyda vad han i huvudtaget har skrivit. Tillslut visar det sig att skämtet var rätt skämt. Så är det mestadels inte för mig, som tur är.

Berlin rullar på.

Imorgon ska jag vara med på en svenskalektion, efter vädjan från lärarinnan, för tyskar. Intressant att se vad man kan dela med sig av.

Kreativ uttalas kre-a-tif

Det talas mycket om att man ska vara kreativ och att man ska skapa. Det är också en drivkraft som vi alla föds med egentligen. Alla vill skapa och vara kreativa, allt från business men, mattanter, busschaufförer till potatisskalare (jag syftar till yrkeskategorin, som sjukligt nog finns kvar i vissa delar av världen).

Herregud, jag tänker väldigt ofta på hur jävla kreativa brottslingar är. De hittar på helt briljanta planer som vi aldrig kommer få läsa om, eftersom de som blivit bestulna, banker och dylikt, alltid komma lägga locket på vid sådana pinsamheter.

Folk sprudlar av all möjlig slags kreativitet och bevisar det dagligen, de tänker bara inte på det. En del är för uppslukade i sin process för att kunna objektivt betrakta alla snygga och vackra danssteg de rent mentalt och fysiskt gör. Andra är för korkade för att se hur kreativa de är och bevisar som oftast sin kreativitet med sin oförmåga att förklara vad de håller på med.

Men...

Vad jag är rädd för är att jag och många med mig ser denna törst och ältande av kreativitet som något som snart man blir tvångsmatad med varje dag. Därför har jag bestämt mig för att kreativitet inte längre för mig heter kreativitet. Det heter nästa månad: Se-a

Det betyder helt enkelt att jag nästa månad ska se allt. Jag är alltför dålig på att se av båda fysiska och mentala själ och känner att jag behöver lyfta det hos mig närmaste tiden.

Har du egna ord som kan ersätta ordet kreativitet nästa månad?

Nu ska jag sea.

Ps. Såg denna gubbe i badrumsgolvet. Det är skuggan från min morgonrock som skapade denna gubbe när dörren, som morgonrocken hängde på, stod i precis rätt vinkel och morgonrocken hade knölat tills sig på någon märkligt vänster. Jag försökte se om jag kunde få till andra figurer men tycktes bara få till denna gubbe. Konturen kommer jag att använda till ett skivomslag eller liknande i framtiden.

Kvinnofritt, party och soliga dagar

Senaste veckorna har bestått av ett hushåll på endast en person, nämligen jag. Frugorna har varit på semester på andra sidan jorden och något som såg ut att vara väldigt lång tid, 3 veckor, visade sig vara en axelryckning. Som husbonde hämtade jag upp frugorna på flygplatsen och tog dem hem med en hemsk taxichaufför hämtat från en bulgarisk film.

Resan hade gått bra och de såg ut att vara smått kyssta av den orientiska solen. De hade sett många platser och mycket folk. Bott i sängar, tåg och bussar, alla med den gemensamma nämnaren tutor i bakgrunden och kackerlackor som kröp längs bena. Deras största fasa, magsjuka och diaréer, hade de helt undvikit. Det gör ju resan betydligt roligare.

Väl hemma hade jag lovat att laga lite köttbullar åt damerna som välkommen hem-rätt. Ryktet spred sig snabbt och vips så var matbordet fyllt av hungriga tyskar. Mina köttbullar slank ner på från alla tallrikar förutom en. Det tycktes som att orienten hade ett dolt knep i bakfickan. Efter en köttbulle sprang hon ner på toaletten och kräktes som en björn, och fortsatte att göra så i två dagar. Och nu är andra frugan också dålig, ligger i feber osv. Jag håller mig på c.a två armars avstånd och undviker allt för häftiga konversationer där eventuell fradga ofrivilligt skulle kunna spridas.

Senaste helgen var för övrigt grym. Bandet var här och det blev en liten tour som jag kan dela med mig av.
Börja dagen med frukost i Friedrichshain, kolla runt lite i de udda butikerna, köp gärna lite nål å tråd i en tygaffär. Ta dig sedan mot din eventuella bas, köp med dig minst en back öl, knäck den första ölen senast halv tolv (efter tolv räknas ölen ej som semesteröl). Ta dig sedan till Alexanderplatz.

Väl på Alexandersplatz kan du antingen hoppa bungyjump, åka upp i Fernsehturm eller bara vandra runt i solen. Väljer du det senare alternativet ska du röra dig mot Hackascher markt där det är dags för pitt-stop. När benen känns rastlösa vandra vidare mot Museeöarna.

Väl på öarna kan du välja att antingen gå på museum, gå till Das Deutsche Dom, eller vandra runt i solen. Väljer du det senare alternativet ska du flanera vidare förbi Humboldt Universitetet i riktning mot Unter den Linden. Skåda alla andra turister och hitta en lämplig uteservering med dyr öl. När solen brännt ditt ansikte varmt är det dags för en tur till Bundes Tag.

Vid Der Deutsche Bundestag kan du göra en entré genom att kalla dig för terroristsympatisör och hamna i ett rum som en gång i tiden tillhörde berömda Stasi eller så kan du välja att gå mot Brandenburger Tor och lapa i dig lite sol på vägen. Här kommer du eventuellt träffa på 40 000 turister som alla vill ta samma bild som dig och då kan det vara skönt att veta att du har all rätt att vandra vidare mot minnesmonumentet för de döda under andra världskriget.

När minnena blivit för tunga men din fascination för idioti ändå tycks vara omättat, kan du vandra vidare mot Potsdamer platz och titta på gamla murrester, bankbyggnader eller gå in på något museum, som t.ex. DDR-museét.

Du är nu mätt på intryck men magen skriker tom. Du har inte ätit sedan frukost. Nu måste du omedelbart bege dig österut, till Rosa Luxemburg platz och vandra uppför Kastanien allee. Ta en restaurang som passar dig i smaken, indiskt, afrikanskt, japanskt, turkiskt, libanesiskt eller kinesiskt. Vad du än gör ska du inte välja tyskt, för det finns inte.

När magen är mätt är det dags att röra sig hem mot base camp. Gör dig i ordning, drick några välkammade öl och börja peppa inför klubb. Bege dig ut till Neukölln och börja preppa klubb. Det kommer mycket folk och inget får gå snett. När allt ser klart ut är det dags att äta något gått igen, nu är det däremot uteslutande turkiskt på menyn.

Din mage är nu mätt, hjärnan är uppladdad på social kompetens och kroppen skriker efter att få dansa till tidig morgon.

Sumera din natt och morgon med ett gott skratt med dina vänner innan ni får er efterlängtade tretimmarssömn.

Firmafest. Ungkarl. Fasadkonst. Jazz.

Yes, nu har det gått lite tid igen. Jag ursäktar med att jag minsann bor helt ensam nu och då har jag, istället för mer fritid, fått mindre fritid. Det rullar på som vanligt med aktiviteter och det är väldigt kul för en invandrare på 4 veckor som jag.

I Kreuzberg var jag inbjuden på en Jazz-release fest. Några unga killar från Sverige hade varit uppe under natten och spelat in en kanonplatta. Liveframanträdandet var också helt i min smak. Jag hade glömt hur bra ett akustiskt gig kan vara. Spelningen ägde rum på ett galleri(eller vad det kan vara) som heter Spielraum; en lokal som mer liknar en blandning mellan butik och lägenhet. Det fanns t.ex. ett badkar på toaletten. väldigt praktiskt om man skulle vara frusen i det frusna Berlin.

Sedan har det varit ordentligt med jobb inför vår fest på Das Büro. Nej, den heter inte så, och därför döpte vi festen "7 Laden Ein", dvs. 7 Bj

uder in. temat på kvällen var just siffran "7", festen började då, vi är sju som jobbar ihop, vi har sju rum, vi hade en sju-sidig bar i ett sjuhörningt rum. Det var ett massa åkande runt i berlin för att hämta upp inredning och allt som hör till. En

liten inventarie för er som vill ha fest för 200 pers:

19.00 - 07.00

200 liter öl

40 flaskor vin

40 flaskor sekt (tysk skumpa)

20 meterlånga limpor

2 liter Schmalz (grisfett från Sachsen, en delikatess där)

200 balonger

7 minuter lång Visual, projektor också alltså (en film-loop)

7 Dj´s (vi hade endast två som heter Fulast men det räckte bra)

Virke + måttstock + skruvdragare + såg för att kunna bygga baren

+ minst sju saker till

Det var folk från halva Tyskland - bayern är aldrig inbjudet - i alla åldrar och självfallet en god klick skandinaver. Det var även en blandning i arbetskategorier. en del var grafiker, andra frilansare, en del AD´s, några konstnärer, enstaka studenter och barn. En härlig blandning helt enkelt. Det började lugnt, eller det gjorde det inte alls det. Svettpärlorna rann längs kinderna när första gästerna med barn kom in. Barnen sprang och lekte med ballongerna som tokar och jag själv fick nästan stresspanikångest. Sedan gick

barnen hem och det sedvanliga småtugget mellan folk som jobbar inom samma branch kunde börja. Jag positionerade mig strategiskt vid dörren och hälsade på alla först. Således visste alla vem jag var. När strapats tre inleddes började folk tappa hämningarna och dansen drog igång i takt med våra balla Dj´s. Vid steg 4 började drägget dra igång, med krossade vinglas, lite rytande mellan fulla konstnäre

r och huvudvärken slår in.

Såhär såg det ut på jobbet dagen innan festen.

I bakgrunden ser man baren som alltid skiftar i färg (sju färger).

Jag vaknade upp i ett annat land. Klockan var pinsamt sent men jag mådde bra. Minna minnen var suddiga men jag hade massa kosntiga nya nummer och meddelanden på telefonen. Jag mådde ju prins och en dam i kvarterat bjöd in sig på m

iddag. Jag var redo för flott och det blev helt enkelt hamburgare med oljedrypande, men dock krispiga, pommes. Sedan blev det en öppen scen på Gärtnerstrasse tills tuppen gol. Söndagen väntade med 12 timmar partystädning. Det är inte i närheten av att vara klart heller för den delen.

Men det var kul.

På väg till jobbet, till puben, till affären, på joggingturen, till mina vänner ser jag alltid alla dessa lustiga fasadmålningar. Jag undrar var skönhetsrådet i sverige skulle säga om det. Jag hatar grafitti, jag vet inte ens hur det stavas och bryr

mig inte, men detta är något annat. Detta uppskatt

ar jag som vardagskonst. Jag lyfter på hatten.

Ich gebe dir meinen Morgen

Tänkte dela med mig av denna cover på Fred Åkerström som i sin tur har översatt Tony Paxton, vilket Weeping Willows fick nys om och gjorde en orginalcover. Den engelska versionen är fin men jag tror denna låt alltid ger mycket mer på svenska. Inspelad på en Iphone på lunchrasten i måndags.

Äta bör man, annars dör man

Ännu en vecka har gått och jag har försökt att hinna med det här med blogg men det verkar mer svårt än lätt. Inte för att jag inte har något att berätta utan snarare att det måste hållas kort. Kort och koncist.

Förra veckan började med att jobba hemma i två dagar och spela gitarr. Det är skönt det där med friheten och ansvaret. Mina medboende frågar mig hur jag kan jobba samtidigt som jag spelar gitarr, jag måste väl använda båda händerna när jobbar med "daataa". Men nej, det stämmer inte. när jag sitter och läser mail eller dylikt passar det utmärkt med en gitarr i handen. Då brukar jag kunna läsa mailen utan att kasta datorn i golvet när man får mail från halvgalna kunder.

På kontoret har "vi" möblerat om och jag sitter som jag vill nu; ryggen mot väggen, utsikten framför mig, alla andra inom kontrollerbar r

adie. Vi har lyckats äta gott och jag glädjer mig att vi fått ihop det så bra. Jag har träffat en kollega som var på semester första veckan och han är det inte heller något fel på. "Rätt virke" som man brukar kalla det.

Jag har även lyckats ta mig ut till IKEA. Jag vet d

et är hemskt, knappt två veckor och man vandrar i denna gigantiska lada för slit- & slängprodukter. Men jag behövde spana in lite nya möbler till kontoret och en festen vi ska ha. Sedan kan jag ursäkta mig att jag faktiskt var smakråd åt ena frugan som behövde köpa ett större täcke medels påslakan. Jag lyckades vandra igenom köphangaret utan att köpa en endaste pryl...eller ja jag ljuger. FAN. Jag köpt

e faktiskt en korv, men det räknas inte då det är utanför inhägnaden.

På tisdag kom även kära Biffen och Fru Sund på besök i två dagar. De skulle fira Fru Sunds lillasyster som bor här och vi var ute och åt på White Trash (f-yeah) och drack lite pils på 8 Millimeter bar, kanske för många, missade sista tun

nelbanan, fick ta en taxi, var lite jobbigt att stiga upp dagen efter. Dagen efter var jag och Mr. Happy och köpte armékostymer á la pondus De Luxe till nästa BE THE WEEKEND och gick sedan och åt på Asman med kära Biffen och Fru Sund och mini Sund. Därefter sköljde vi ner maten med ytterligare några öl, men denna gång slapp jag ta taxi hem i alla fall. De åkte hem dagen efter och jag insåg att man uppskattar sina vän

ner betydligt mer nu än då (för två veckor sedan :) ).

I Torsdags var det åter tema Sverige, vilket som vanligt innebär att något svenskt ska lagas åt de damer och herrar som kan tänkas vilja komma. Denna gång hade jag och Mr.Happy ärtsoppa med pannkakor på menyn. Vi orkade inte stå och förbereda ärtsoppan i 17 timmar, så vi tänkte köpa färdigt och göra det lätt för oss. tyvärr blev det inte alls lätt. Det fanns inte i matbutiken på hörnet och som vanligt var det kort om tid. Därför fick vi improvisera lite. Kantarellsoppa med rostade mackor med vitlökssmör och bacon på till förrätt och sedan pannkakor till efterrätt.

Det blev en lugn fredag med god mat, gott vin och en bra tysk film. Lördagen blev en vacker dag, med sol och friska vindar. Vi tog en promenad so

m började vid tiotiden och slutade vid femtiden. Vi gick bort till Mauerpark, vandrade genom ymniga gator i Prenzlauerberg, tog en god våffla med latte på ett kafé till hälften fyllt av svenskar, vandrade ner till Volkspark Weinberg och tog ett glas vin i solen och lyssnade på tjattrande danskor, för att vända hemåt, byta om och

åka till Kotti för att käka libanesiskt, gå vidare på Lucia bar, vandra ner till en klubb, för att hamna på en WG-fest i Friedrichshain, där golvet sviktade av allt dansande folk, tog en taxi hem, sov några få timmar och låg halva söndagen och kollade på film. Men sen sörrö...

Jag hade lovat att baka kanelbullar på söndag, så det blev ett kanelbullebakande som stod härliga till. Det var första gången jag bakade och d

et blev perfekt, förutom faktum att jag hade glömt pärlsockret. Det problemet såg jag snarare som en möjlighet att få använda strössel på bullarna. Efter att ha kommit ut från duschen satt det två stycken glufsande damer i köket med ögon stora som bloddiamanter av lycka.

Ryktet om min kokkonster, som helt ärligt är konster eftersom jag kör bara på magkänsla, har börjat sprida sig i kvarteren och staden. En av frugornas lärarinna vill tydligen ha lite skolning har jag hört rykten om, och det får väl bli en snabbkurs inom kort framtid.

Igår blev det jobb á la måndag, dvs allt går åt skogen och man får bara acceptera att det är en skitdag som av någon anledning ska återkomma varje vecka. Som tur kunde jag avgränsa allt det negativa till jobb och spelade in lite på skoj en cover på Fred Åkerströms "Jag ger dig min morgon" och bjöd sedan på en alla hjärtans dag

middag. Mätta magar och jag kunde sedan avreagera mig på att skriva musik halva natten.

Idag har det återigen jobbats och jag har lyckats ta min första springtur i Volkspark Friedrichshain. Jag sprang runt hela parken och hem på c:a 50 min, vilket måste vara rätt ok, för att inte ha sprungit på över två månader. Det tog emot, men jag körde på för jag hade blivit lovad något gott att äta väl hemma. Inte konstigt att stegen kändes lättare när man närmade sig hem.

Och förresten jag stannar i Friedrichshain lite mer än två månader. Me so happy-pappy.

Och där är vi nu.

Lite jobb, lite spass, lite demostrationer och lite naket

Förra veckan gick som en dans. Jag slutförde en uppgift som blev betydligt mycket bättre än jag på förhand hade kunnat tänka mig. Samtidigt lärde jag mig väldigt mycket. Även om det innefattade att jobba till klockan 5 på morgonen och 3 timmar sömn. Jag var så nöjd att jag ändå var pigg när jag vaknade.

Så började det hela och så fortsatte det. Mina nya kollegor har jag bekantat mig med eftersom vi alltid äter lunch ihop. Det blir lite flytande det där med när man egentligen äter, men någon ställer sig och lagar mat åt alla andra. Det är trevligt, även om jag aldrig kommer ha tid att ställa mig och laga mat i en timme mitt på dagen. Detta dilemma löste jag genom att ha middagsbjudning med Mr. Happy och frugorna. Jag och Mr. Happy lagade köttbullar med potatismos, efter förfrågningar av att få äta nått tyyypsikt svenskt. Jag köpte 2250 gram köttfärs och sen var det bara börja rulla. Vi kunde knappast äta upp allt och det blev som planerat över så det räckte åt mina 5 kollegor + en kund som var på besök. Great succes.

För recept, vänligen skicka PM.

På byrån har vi spenderat tid åt brainstorming till vår invigningsfest den 25:e Februari. En hel del roliga idéer har dykt upp och jag är självgod nog att säga att jag stod bakom många av dem. Mina idéer tycks vilja bli dyra och därför har de andra fått begränsa vansinne till plausibilitet. I vilket fall ser det ut att bli bra och i morgon ska vi ta oss an fotograferingen till utskicken.

Efter en kväll hos en vän i Kreuzberg tog jag dumt nog tunnelbanan U1 till Warschauerstrasse där jag hade tänkt ta trammen hem, tyvärr var ju trammen avstängd på grund av livliga demonstrationer i Friedrichshain. Polisen hade den dagen fått order om att tömma ett ockuperat hus, det sista i F-hain. Det såg ut som man hade hamnat mitt i ett krig. De stora polisbilarna med vattenkanoner fick mig i alla fall att vackla. Dock hade luften gått ur demonstranterna som såg modfällda ut och drack öl och åt hamburgare på McDonnalds, anarkisthaket ni vet ihörnet på Frankfurter Tor.

Helgen avslutades med lite äkta party á la Berlin. Lite uppmjukning och sällskap med Mr.Happy i hans WG för att åka till en födelsedagsfest i Kreuzberg, för att åka till Alte Münze på klubb. Alte Münze betyder "gamla myntet" och är en förkortning av gamla myntfabriken, vilket det en gång i tiden var. Där pressades gamla DDR-mark ut en gång i tiden och bara för något år sedan även euros.

Fabriken var sannerligen i större laget, vilket kan vara lätt att förstå då stackars DDR hade väldigt hög inflation på sin valuta och ständigt behövde trycka ut nytt, vilket då ju också ledde till ännu högre inflation. Något som tycks vara svårt att förstå för de stater som infört planekonomi. Hur som helst, klubben var gigantisk och musiken var technohouserave eller vad det nu heter, det dunkar konstant och monotont. Inte särskilt svårt att hänga med, vilket troligen också är syftet. Vi kom hem söndag morgon och somnade illa kvickt och efter några timmar sömn låg hela söndagen framför en. En tysk söndag vill säga. Det betyder att allt står stilla. Tyska söndagar är konstruerade till att antingen sovas bort eller få panikångest över att allt är tyst och stängt. Inte ens barnen är ute och leker. Jag valde att titta på TV och äta hemmalagad pizza. Helt utmärkt.

Ps. När någon ramlar och slår sig, passar det inte så bra att fråga:

"Vill du att jag ska blåsa?" I alla fall ska man inte översätta ordagrant till "Soll ich dich blasen?" Det betyder, när man väl tänker efter, något helt annat.

Das Wochenende

Första helgen avklarad utan minsta skråma.

Som vanligt har det blivit en hel del ätande, drickande och jobbande. Precis som det bör.
I fredags jobbade jag och en av frugorna hemifrån, vilket gick väldigt bra. Bra är det när man sitter och jobbar som vanligt och har en kollega man kan prata oavbrutet med om tyska lagstiftningen, kultur, historia, psykologi och framtid. Det betyder att jag har lärt mig och inspirerats dubbelt upp. Det skulle jag inte ha gjort om jag suttit kvar hemma i Sverige.

Vi tog en lunchpaus och gick ut en sväng runt hörnet på en vietnameskrog. Inte nog med att maten var mättande och smakrik så kostade kalaset 3 euro med bordsservering. Helt ok.
Vi tog en tur förbi mataffären och inhandlade mat till middagsbjudningen på kvällen. Jag var även tvungen att handla på mig lite mer macho-doftande duschtvålar och tandkrämsvarianter så jag inte slutar med att lukta tysk flicka. Efter lite jobbande for vi in till Alexanderplatz där vi fixade ett tyskt abonnemang åt mig så att jag kan surfa- och ringa loss lika galet här i Tyskland som hemma i Sverige.

Sedan blev det mat och senare förfest nere i Neukölln. Jag träffade på lite jazzmusiker från Sverige som jag bestämde att köra en audtion med för mitt nya band. Nästa vecka ska vi förhoppningsvis testa på instrumenten i en flådig replokal i Neukölln. Förfesten slutade vid 2 tiden och då var jag redan färdig för bingen och vad gott jag sov.

Lördagen började med fantastisk sol, och jag åt en halvstabil frukost, ena frugan ringde och vi bestämde oss för att luncha i Prenzl-berg (denna gång något dyrare 5 €) och promenixa nästan 2 timmar. Väl hemma förbereddes det för middagsbjudning åt åtta hungriga svenskar och tyskar.
Några gamla välbekanta ansikten dök upp och rätt var det var hade vi en inbjudan till en W-G fest vid Warschauerstrasse. W-G fest är ett fenomen som vi svenskar skulle kalla för "hemmafest", men det finns några skillnader. Framförallt är dessa fester ofta fulla med folk som inte super ned sig redlöst. Sedan skulle jag nog säga att folk är mer bekväma med att det strömmar in okända människor lite titt som tätt och folk "nätverkar" och skapar nya kontakter, om än endast för natten/morgonen.

Idag har jag då jobbat och sedan kom en av frugornas föredettingar på besök med sin bil, för vi hade avtalat att han skulle hjälpa mig att flytta grejer till det nya kontoret. Vi åkte iväg till Prenzl-berg och hämtade ett skrivbord och åkte iväg till kontoret där vi packade av mina datorer och bord. Jag var glad att allt gick så smidigt och snabbt, nemas problemas. All denna vänlighet var jag tvungen att tacka för med färskbakade bullar och en superbt kaffe på ett bäckerei(bageri).

På tisdag ska vi köra en presentation på nya kontoret där vi ska presentera för varandra vad vi jobbar med och se om vi kan ge varandra lite jobb eller inspiration. Därefter blir det representationsöl och mat tillsammans. Låter ju inte skittråkigt i mina öron.

Längre har jag inte kommit nu.

Dags att fortsätta jobba.

Settled in Berlin

Plötsligt är man en Berlinare.

Det såg lite mörkt ut i början av veckan, bilen gick inte att starta, rätt vad det var, i måndags. En drös med jobb som jag inte visste hur jag skulle hantera. En flytt + flyttstädning som jag låg alltför långt efter i. Men allt eftersom föll saker och ting på plats.

Min kära far volonterade som chaufför med egen bil och kära mor hjälpte till med städningen och vips så var man på banan. Banan är gott. Vi körde ner i onsdags och tåg kväll/natt-båten över till Sassnitz, där jag sedan körde i bäckmörkret ned mot Berlin. Det är fjärde eller femte gången jag åker denna sträcka, men första gången mitt i natten och det var faktiskt riktigt taskiga vägar. Mn såg i princip ingenting av vägbanan, på grund av snö och tyska supermercor med batmanspotlights istället för vanliga strålkastare. Jag blundade, körde på magkänsla och tog oss ner till Berlin och F-hain.

Och där är vi nu.

Min far var sugen på ett äpple men det blev en yoghurt, som han tog en bild på:

Hej!

Jag fick ett infall att spela in Release me(Frida Öhrn) och gjorde således det på mobilen. Ljudet blev väl acceptabelt så varför inte lägga upp det?

Sthlm - Berlin

Då är man i Sverige igen efternågot intensiv helg nere i Berlin.

Jag var och skrev på ett kontrakt för mitt kommande kontor i Prenzlberg och från och med nästa vecka kommer jag att ha en väldigt bra plats med väldigt trevligt folk. Och i ungefär samma veva fick jag ett mail från värden här i Stockholm som vägrade mig att hyra ut i andrahand. Så nu har jag även två lägenheter i två olika huvudstäder. Kanske praktiskt men fantastiskt dyrt. Det blir väl till att hyra ut i svart helt enkelt.

Detta gjorde mig lite modfälld och jag kunde inte riktigt hänge mig till att testa att jobba från nya kontoret. Det behövdes med drastiska åtgärder och jag begav mig till min väns extremt populära klubb Be The Weekend, som just nu håller till i ett galleri i hjärtat av Neukölln. Det är smuts, det är manisk techno tills sista gästen tackat för sig framot lunch dagen efter. Typsikt exempel som speglar den stora skillnaden mellan klubbliv i Stockholm och Berlin.

Jag sov gott den natten efter c:a 48 timmars vaket tillstånd med 1 timmes sömn som mer fungerade som en markering av slutet på föregående dag och början på den nya dagen.

Vi åt en god frukost ihop och begav oss på utflykt till Prenzlberg igen, där jag skulle hälsa på en familjebyrå som är på väg att lämna Berlin. Vi kom på den utmärkta idén att försöka splitta på flyttbilskostnaden. Jag står för bilens kostnader med mina grejer ner till Berlin och de står för kostnaden för bilens hemväg. Utmärkt. Jag är nämligen stark motståndare till att vaska tomma flak som kör genom Europa.

Sedan blev det middag och förfest som jagfick lämna vid halvtretiden för att få mig lite sömn. Imorse ringde dock ingen väckarklocka. Jag hörde ingen i alla fall, och en timme innan flyget skulle gå vaknade jag av ett skrik; "Rickard ditt flyg går om en timme!".

Jag kollade på klockan och konstaterade att hon hade helt rätt och övervägde om jag skulle vaska mitt flyg, min lägenhet med mina saker, min bil osv. Men bestämde mig för att det kanske var lika bra att ringa en taxi och be honom bränna gummi genom stan och sedan dricks honom 70 kr, springa genom tullen, ta striden med ryan airs personal, sätta mig på planet och sova. Tänkt, sagt och gjort var jag hemma i sthlm.

Den 25:e feb är det invigningsfest på nya kontoret.

Dagens motto:

Bara för att dörren är stängd, behöver det inte betyda att den är låst.

Utsikten från mitt kontor:

Der Anfang des Anfangs

Ja, nu har det sannerligen börjat och allt har varit tvunget att klaffa. Men det ser ut som att jag har lyckats efter några halvnervösa moment varav några visserligen kvarstår.

Men de viktigaste pusselbitarna är lagda. Boendet är klart nere i Berlin i en kort framtid framöver och det har jag att tacka min Anwältin, som jag väljer att kalla henne. Dessutom har jag hittat ett kontor, c:a 3 km hemifrån bostaden i F-hain, som är fylld med tillsynes underbara människor.

De på büron ville att jag skulle komma förbi och besikta lokalen och personalen (då ägarinnan av kontraktet starkt underströk medarbetarnas skönhet) men jag hade lite svårt att själv komma ner hux-flux och mina vänner i Berlin hade också något kort om tid att ad-hoc befinna sig i P-berg. Därför föreslog jag ett skypemöte och när jag ringde blev jag bemött av ett gäng glada tjejer som satt och tjoade och tjimmade. Väldigt inspirerande!

I min tanke var jag redan då övertygad och förstod att det skulle vara bra. - Jag tar det, sa jag efter att ha fått en rundvisning och tittat på vilken utsikt jag har i rummet.

Därför flyger jag ner denna fredag och skriver på kontraktet förhoppningsvis och eftersom varken min byråkratiska eller alldagliga tyska är fullt utvecklad hakar min kära Anwältin på och ser så att jag inte skriver på något dumt.

Sedan ser jag till att överaska min gamla barndomskompis som jag lurigt undanhållit att jag ska komma ner. Jag kommer att valsa in på hans klubb på fredag/lördag och visa vad en entré heter. Blir superkul!

Allt går i hundratrettiåtjugi och således hinner jag knappt ens sammanfatta allt mer än detta stoff jag kritat ner mellan allt flängande.

Bis bald!

Förresten fick jag lägenheten uthyrd här hemma genom att spika upp denna bild i en annons. Google sketchup finns alltid där när man så behöver.