Firmafest. Ungkarl. Fasadkonst. Jazz.

Yes, nu har det gått lite tid igen. Jag ursäktar med att jag minsann bor helt ensam nu och då har jag, istället för mer fritid, fått mindre fritid. Det rullar på som vanligt med aktiviteter och det är väldigt kul för en invandrare på 4 veckor som jag.

I Kreuzberg var jag inbjuden på en Jazz-release fest. Några unga killar från Sverige hade varit uppe under natten och spelat in en kanonplatta. Liveframanträdandet var också helt i min smak. Jag hade glömt hur bra ett akustiskt gig kan vara. Spelningen ägde rum på ett galleri(eller vad det kan vara) som heter Spielraum; en lokal som mer liknar en blandning mellan butik och lägenhet. Det fanns t.ex. ett badkar på toaletten. väldigt praktiskt om man skulle vara frusen i det frusna Berlin.

Sedan har det varit ordentligt med jobb inför vår fest på Das Büro. Nej, den heter inte så, och därför döpte vi festen "7 Laden Ein", dvs. 7 Bj

uder in. temat på kvällen var just siffran "7", festen började då, vi är sju som jobbar ihop, vi har sju rum, vi hade en sju-sidig bar i ett sjuhörningt rum. Det var ett massa åkande runt i berlin för att hämta upp inredning och allt som hör till. En

liten inventarie för er som vill ha fest för 200 pers:

19.00 - 07.00

200 liter öl

40 flaskor vin

40 flaskor sekt (tysk skumpa)

20 meterlånga limpor

2 liter Schmalz (grisfett från Sachsen, en delikatess där)

200 balonger

7 minuter lång Visual, projektor också alltså (en film-loop)

7 Dj´s (vi hade endast två som heter Fulast men det räckte bra)

Virke + måttstock + skruvdragare + såg för att kunna bygga baren

+ minst sju saker till

Det var folk från halva Tyskland - bayern är aldrig inbjudet - i alla åldrar och självfallet en god klick skandinaver. Det var även en blandning i arbetskategorier. en del var grafiker, andra frilansare, en del AD´s, några konstnärer, enstaka studenter och barn. En härlig blandning helt enkelt. Det började lugnt, eller det gjorde det inte alls det. Svettpärlorna rann längs kinderna när första gästerna med barn kom in. Barnen sprang och lekte med ballongerna som tokar och jag själv fick nästan stresspanikångest. Sedan gick

barnen hem och det sedvanliga småtugget mellan folk som jobbar inom samma branch kunde börja. Jag positionerade mig strategiskt vid dörren och hälsade på alla först. Således visste alla vem jag var. När strapats tre inleddes började folk tappa hämningarna och dansen drog igång i takt med våra balla Dj´s. Vid steg 4 började drägget dra igång, med krossade vinglas, lite rytande mellan fulla konstnäre

r och huvudvärken slår in.

Såhär såg det ut på jobbet dagen innan festen.

I bakgrunden ser man baren som alltid skiftar i färg (sju färger).

Jag vaknade upp i ett annat land. Klockan var pinsamt sent men jag mådde bra. Minna minnen var suddiga men jag hade massa kosntiga nya nummer och meddelanden på telefonen. Jag mådde ju prins och en dam i kvarterat bjöd in sig på m

iddag. Jag var redo för flott och det blev helt enkelt hamburgare med oljedrypande, men dock krispiga, pommes. Sedan blev det en öppen scen på Gärtnerstrasse tills tuppen gol. Söndagen väntade med 12 timmar partystädning. Det är inte i närheten av att vara klart heller för den delen.

Men det var kul.

På väg till jobbet, till puben, till affären, på joggingturen, till mina vänner ser jag alltid alla dessa lustiga fasadmålningar. Jag undrar var skönhetsrådet i sverige skulle säga om det. Jag hatar grafitti, jag vet inte ens hur det stavas och bryr

mig inte, men detta är något annat. Detta uppskatt

ar jag som vardagskonst. Jag lyfter på hatten.