Firmafest. Ungkarl. Fasadkonst. Jazz.

Yes, nu har det gått lite tid igen. Jag ursäktar med att jag minsann bor helt ensam nu och då har jag, istället för mer fritid, fått mindre fritid. Det rullar på som vanligt med aktiviteter och det är väldigt kul för en invandrare på 4 veckor som jag.

I Kreuzberg var jag inbjuden på en Jazz-release fest. Några unga killar från Sverige hade varit uppe under natten och spelat in en kanonplatta. Liveframanträdandet var också helt i min smak. Jag hade glömt hur bra ett akustiskt gig kan vara. Spelningen ägde rum på ett galleri(eller vad det kan vara) som heter Spielraum; en lokal som mer liknar en blandning mellan butik och lägenhet. Det fanns t.ex. ett badkar på toaletten. väldigt praktiskt om man skulle vara frusen i det frusna Berlin.

Sedan har det varit ordentligt med jobb inför vår fest på Das Büro. Nej, den heter inte så, och därför döpte vi festen "7 Laden Ein", dvs. 7 Bj

uder in. temat på kvällen var just siffran "7", festen började då, vi är sju som jobbar ihop, vi har sju rum, vi hade en sju-sidig bar i ett sjuhörningt rum. Det var ett massa åkande runt i berlin för att hämta upp inredning och allt som hör till. En

liten inventarie för er som vill ha fest för 200 pers:

19.00 - 07.00

200 liter öl

40 flaskor vin

40 flaskor sekt (tysk skumpa)

20 meterlånga limpor

2 liter Schmalz (grisfett från Sachsen, en delikatess där)

200 balonger

7 minuter lång Visual, projektor också alltså (en film-loop)

7 Dj´s (vi hade endast två som heter Fulast men det räckte bra)

Virke + måttstock + skruvdragare + såg för att kunna bygga baren

+ minst sju saker till

Det var folk från halva Tyskland - bayern är aldrig inbjudet - i alla åldrar och självfallet en god klick skandinaver. Det var även en blandning i arbetskategorier. en del var grafiker, andra frilansare, en del AD´s, några konstnärer, enstaka studenter och barn. En härlig blandning helt enkelt. Det började lugnt, eller det gjorde det inte alls det. Svettpärlorna rann längs kinderna när första gästerna med barn kom in. Barnen sprang och lekte med ballongerna som tokar och jag själv fick nästan stresspanikångest. Sedan gick

barnen hem och det sedvanliga småtugget mellan folk som jobbar inom samma branch kunde börja. Jag positionerade mig strategiskt vid dörren och hälsade på alla först. Således visste alla vem jag var. När strapats tre inleddes började folk tappa hämningarna och dansen drog igång i takt med våra balla Dj´s. Vid steg 4 började drägget dra igång, med krossade vinglas, lite rytande mellan fulla konstnäre

r och huvudvärken slår in.

Såhär såg det ut på jobbet dagen innan festen.

I bakgrunden ser man baren som alltid skiftar i färg (sju färger).

Jag vaknade upp i ett annat land. Klockan var pinsamt sent men jag mådde bra. Minna minnen var suddiga men jag hade massa kosntiga nya nummer och meddelanden på telefonen. Jag mådde ju prins och en dam i kvarterat bjöd in sig på m

iddag. Jag var redo för flott och det blev helt enkelt hamburgare med oljedrypande, men dock krispiga, pommes. Sedan blev det en öppen scen på Gärtnerstrasse tills tuppen gol. Söndagen väntade med 12 timmar partystädning. Det är inte i närheten av att vara klart heller för den delen.

Men det var kul.

På väg till jobbet, till puben, till affären, på joggingturen, till mina vänner ser jag alltid alla dessa lustiga fasadmålningar. Jag undrar var skönhetsrådet i sverige skulle säga om det. Jag hatar grafitti, jag vet inte ens hur det stavas och bryr

mig inte, men detta är något annat. Detta uppskatt

ar jag som vardagskonst. Jag lyfter på hatten.

Ich gebe dir meinen Morgen

Tänkte dela med mig av denna cover på Fred Åkerström som i sin tur har översatt Tony Paxton, vilket Weeping Willows fick nys om och gjorde en orginalcover. Den engelska versionen är fin men jag tror denna låt alltid ger mycket mer på svenska. Inspelad på en Iphone på lunchrasten i måndags.

Äta bör man, annars dör man

Ännu en vecka har gått och jag har försökt att hinna med det här med blogg men det verkar mer svårt än lätt. Inte för att jag inte har något att berätta utan snarare att det måste hållas kort. Kort och koncist.

Förra veckan började med att jobba hemma i två dagar och spela gitarr. Det är skönt det där med friheten och ansvaret. Mina medboende frågar mig hur jag kan jobba samtidigt som jag spelar gitarr, jag måste väl använda båda händerna när jobbar med "daataa". Men nej, det stämmer inte. när jag sitter och läser mail eller dylikt passar det utmärkt med en gitarr i handen. Då brukar jag kunna läsa mailen utan att kasta datorn i golvet när man får mail från halvgalna kunder.

På kontoret har "vi" möblerat om och jag sitter som jag vill nu; ryggen mot väggen, utsikten framför mig, alla andra inom kontrollerbar r

adie. Vi har lyckats äta gott och jag glädjer mig att vi fått ihop det så bra. Jag har träffat en kollega som var på semester första veckan och han är det inte heller något fel på. "Rätt virke" som man brukar kalla det.

Jag har även lyckats ta mig ut till IKEA. Jag vet d

et är hemskt, knappt två veckor och man vandrar i denna gigantiska lada för slit- & slängprodukter. Men jag behövde spana in lite nya möbler till kontoret och en festen vi ska ha. Sedan kan jag ursäkta mig att jag faktiskt var smakråd åt ena frugan som behövde köpa ett större täcke medels påslakan. Jag lyckades vandra igenom köphangaret utan att köpa en endaste pryl...eller ja jag ljuger. FAN. Jag köpt

e faktiskt en korv, men det räknas inte då det är utanför inhägnaden.

På tisdag kom även kära Biffen och Fru Sund på besök i två dagar. De skulle fira Fru Sunds lillasyster som bor här och vi var ute och åt på White Trash (f-yeah) och drack lite pils på 8 Millimeter bar, kanske för många, missade sista tun

nelbanan, fick ta en taxi, var lite jobbigt att stiga upp dagen efter. Dagen efter var jag och Mr. Happy och köpte armékostymer á la pondus De Luxe till nästa BE THE WEEKEND och gick sedan och åt på Asman med kära Biffen och Fru Sund och mini Sund. Därefter sköljde vi ner maten med ytterligare några öl, men denna gång slapp jag ta taxi hem i alla fall. De åkte hem dagen efter och jag insåg att man uppskattar sina vän

ner betydligt mer nu än då (för två veckor sedan :) ).

I Torsdags var det åter tema Sverige, vilket som vanligt innebär att något svenskt ska lagas åt de damer och herrar som kan tänkas vilja komma. Denna gång hade jag och Mr.Happy ärtsoppa med pannkakor på menyn. Vi orkade inte stå och förbereda ärtsoppan i 17 timmar, så vi tänkte köpa färdigt och göra det lätt för oss. tyvärr blev det inte alls lätt. Det fanns inte i matbutiken på hörnet och som vanligt var det kort om tid. Därför fick vi improvisera lite. Kantarellsoppa med rostade mackor med vitlökssmör och bacon på till förrätt och sedan pannkakor till efterrätt.

Det blev en lugn fredag med god mat, gott vin och en bra tysk film. Lördagen blev en vacker dag, med sol och friska vindar. Vi tog en promenad so

m började vid tiotiden och slutade vid femtiden. Vi gick bort till Mauerpark, vandrade genom ymniga gator i Prenzlauerberg, tog en god våffla med latte på ett kafé till hälften fyllt av svenskar, vandrade ner till Volkspark Weinberg och tog ett glas vin i solen och lyssnade på tjattrande danskor, för att vända hemåt, byta om och

åka till Kotti för att käka libanesiskt, gå vidare på Lucia bar, vandra ner till en klubb, för att hamna på en WG-fest i Friedrichshain, där golvet sviktade av allt dansande folk, tog en taxi hem, sov några få timmar och låg halva söndagen och kollade på film. Men sen sörrö...

Jag hade lovat att baka kanelbullar på söndag, så det blev ett kanelbullebakande som stod härliga till. Det var första gången jag bakade och d

et blev perfekt, förutom faktum att jag hade glömt pärlsockret. Det problemet såg jag snarare som en möjlighet att få använda strössel på bullarna. Efter att ha kommit ut från duschen satt det två stycken glufsande damer i köket med ögon stora som bloddiamanter av lycka.

Ryktet om min kokkonster, som helt ärligt är konster eftersom jag kör bara på magkänsla, har börjat sprida sig i kvarteren och staden. En av frugornas lärarinna vill tydligen ha lite skolning har jag hört rykten om, och det får väl bli en snabbkurs inom kort framtid.

Igår blev det jobb á la måndag, dvs allt går åt skogen och man får bara acceptera att det är en skitdag som av någon anledning ska återkomma varje vecka. Som tur kunde jag avgränsa allt det negativa till jobb och spelade in lite på skoj en cover på Fred Åkerströms "Jag ger dig min morgon" och bjöd sedan på en alla hjärtans dag

middag. Mätta magar och jag kunde sedan avreagera mig på att skriva musik halva natten.

Idag har det återigen jobbats och jag har lyckats ta min första springtur i Volkspark Friedrichshain. Jag sprang runt hela parken och hem på c:a 50 min, vilket måste vara rätt ok, för att inte ha sprungit på över två månader. Det tog emot, men jag körde på för jag hade blivit lovad något gott att äta väl hemma. Inte konstigt att stegen kändes lättare när man närmade sig hem.

Och förresten jag stannar i Friedrichshain lite mer än två månader. Me so happy-pappy.

Och där är vi nu.

Lite jobb, lite spass, lite demostrationer och lite naket

Förra veckan gick som en dans. Jag slutförde en uppgift som blev betydligt mycket bättre än jag på förhand hade kunnat tänka mig. Samtidigt lärde jag mig väldigt mycket. Även om det innefattade att jobba till klockan 5 på morgonen och 3 timmar sömn. Jag var så nöjd att jag ändå var pigg när jag vaknade.

Så började det hela och så fortsatte det. Mina nya kollegor har jag bekantat mig med eftersom vi alltid äter lunch ihop. Det blir lite flytande det där med när man egentligen äter, men någon ställer sig och lagar mat åt alla andra. Det är trevligt, även om jag aldrig kommer ha tid att ställa mig och laga mat i en timme mitt på dagen. Detta dilemma löste jag genom att ha middagsbjudning med Mr. Happy och frugorna. Jag och Mr. Happy lagade köttbullar med potatismos, efter förfrågningar av att få äta nått tyyypsikt svenskt. Jag köpte 2250 gram köttfärs och sen var det bara börja rulla. Vi kunde knappast äta upp allt och det blev som planerat över så det räckte åt mina 5 kollegor + en kund som var på besök. Great succes.

För recept, vänligen skicka PM.

På byrån har vi spenderat tid åt brainstorming till vår invigningsfest den 25:e Februari. En hel del roliga idéer har dykt upp och jag är självgod nog att säga att jag stod bakom många av dem. Mina idéer tycks vilja bli dyra och därför har de andra fått begränsa vansinne till plausibilitet. I vilket fall ser det ut att bli bra och i morgon ska vi ta oss an fotograferingen till utskicken.

Efter en kväll hos en vän i Kreuzberg tog jag dumt nog tunnelbanan U1 till Warschauerstrasse där jag hade tänkt ta trammen hem, tyvärr var ju trammen avstängd på grund av livliga demonstrationer i Friedrichshain. Polisen hade den dagen fått order om att tömma ett ockuperat hus, det sista i F-hain. Det såg ut som man hade hamnat mitt i ett krig. De stora polisbilarna med vattenkanoner fick mig i alla fall att vackla. Dock hade luften gått ur demonstranterna som såg modfällda ut och drack öl och åt hamburgare på McDonnalds, anarkisthaket ni vet ihörnet på Frankfurter Tor.

Helgen avslutades med lite äkta party á la Berlin. Lite uppmjukning och sällskap med Mr.Happy i hans WG för att åka till en födelsedagsfest i Kreuzberg, för att åka till Alte Münze på klubb. Alte Münze betyder "gamla myntet" och är en förkortning av gamla myntfabriken, vilket det en gång i tiden var. Där pressades gamla DDR-mark ut en gång i tiden och bara för något år sedan även euros.

Fabriken var sannerligen i större laget, vilket kan vara lätt att förstå då stackars DDR hade väldigt hög inflation på sin valuta och ständigt behövde trycka ut nytt, vilket då ju också ledde till ännu högre inflation. Något som tycks vara svårt att förstå för de stater som infört planekonomi. Hur som helst, klubben var gigantisk och musiken var technohouserave eller vad det nu heter, det dunkar konstant och monotont. Inte särskilt svårt att hänga med, vilket troligen också är syftet. Vi kom hem söndag morgon och somnade illa kvickt och efter några timmar sömn låg hela söndagen framför en. En tysk söndag vill säga. Det betyder att allt står stilla. Tyska söndagar är konstruerade till att antingen sovas bort eller få panikångest över att allt är tyst och stängt. Inte ens barnen är ute och leker. Jag valde att titta på TV och äta hemmalagad pizza. Helt utmärkt.

Ps. När någon ramlar och slår sig, passar det inte så bra att fråga:

"Vill du att jag ska blåsa?" I alla fall ska man inte översätta ordagrant till "Soll ich dich blasen?" Det betyder, när man väl tänker efter, något helt annat.